tisdag 31 mars 2020

Värderingsgåta 2 - Tillväxt

Har alltid haft svårt med tillväxt. Det är lätt att extrapolera en historisk tillväxtkurva på aktieprisgrafen och se sig själv stående på någon långt gående topp om några år med ett frostigt leende. 

Men har länge undvikit att investera i växande bolag. Ofta till mitt eget förtret - Bakkafrost. Orsakerna är främst två, och jag lägger fram dem nedan.

1. Olika avkastningskrav. 

Problemet för all form av värdeinvestering är att i grunden har olika intressenter skilda avkastningskrav när det kommer till värderingen av bolag. Särskilt påtagligt blir det när pensionsfonders kommer in i bilden.

Michael Burry har länge pratat om bubblan i passiva investeringsformer. Om det är en bubbla eller inte är svårt att svara på. Månadens kollaps kan synnerligen ses som en form av bevis, men om det är så enkelt är svårt att svara på.

År20
Diskonteringsränta
Tillväxt3%5%10%15%Storleksförändring
1,5%66281271,3
2%72301281,5
5%120471692,7
7%1696320113,9
10%28410129146,7
15%662222552416,4
18%1004330773225,2
20%15134891094238,3
23%22667221545757,9
25%336910612197886,7
28%49751553312106128,9
30%72992261443147190,0
Exemplet ovan är en nuvärdesberäkning av ett företags kassaflöde som år 1 genererar 1m i fritt kassaflöde. 10 års tillväxt enligt tabellen till vänster med inflation inkluderat, och ett antagande om 1,5% inflation vid beräkningen av terminalvärdet.

Hur ska man som värdeinvesterare kunna investera i bolag när andra intressenter sannolikt har andra avkastningskrav. Det naturliga svaret blir förstås att man vet någonting som ingen annan vet. Man är en modern tids Nostradamus. Men alla är inte franska astrologer.

Amazon brukar antingen ses som absurt övervärderat eller ett klipp. Det är ett företag i tillväxt. 37% av marknaden i USA 2017, och växande i Europa. Säg att företaget växer med 15% om året de kommande 20 åren. Företaget är då, år 2036, 16 gånger så stora som idag och har tagit över världen.

Aktien handlas idag till 85 gånger vinsten (inte FCF), och för någon med ett avkastningskrav på 7% är det eventuellt inte så dumt. Särskilt inte om man likställer det rena kassaflöde med vinst. 

För någon med ett högre avkastningskrav blir företaget betydligt svårare att investera i om man inte spekulerar i att värderingen följer bolagets tillväxt, trots att T borde närma sig i tiden.

Mitt problem med större bolag är inte så mycket att det är större genomlysning (även om det är ett problem. Istället är dilemmat att både säljarna och köparna som driver kursen har andra avkastningskrav.  Det gör det omöjligt att investera.

 Marknaden för hyresfastigheter i Sverige följer samma trend. Genom Objektvision finns nästan total transparens om man inte lyckas hitta någon dödsboförsäljning på sista sidan i Göteborgsposten. Brorsan hittade dock en annons. I snabb fart bar det av till Göteborg för auktionen (fastigheten var prissatt till 15 000 kvm och belägen i Gamla Hisingen). Men tro det eller ej, salen var fullpackad och priset rusade iväg. De andra hade helt andra avkastningskrav. Köparna berättade också att "man måste ju ha något att göra".

Om målet med investeringen skiljer sig åt och ett informationsövertag inte föreligger kommer den med lägst krav alltid gå vinnande ur striden. Annat än då panikförhållanden föreligger.

2. Värdering av rena kassaflöden.

Har länge haft problem med att värdera tillväxt. Är en explosion av eget kapital tillväxt? 

Mått som ROE eller ROIC används för att på något sätt visa på värdet som skapas för aktieägare, men jag har problem med den bilden och det kanske är så att jag blivit skadad av de senaste åren som egen företagare där det blir hela fokuset.

Problemet för mig vid värderingen av ett bolag som återinvesterar exempelvis 100% av operativt kassaflöde är att värderingen av kassaflödet för mig som aktieägare endast blir en värdering av det terminala beloppet vid slutet av tillväxten. Inga pengar genereras som överskott, utan istället är det först vid slutet av tillväxten som pengarna kommer aktieägare till godo.

Exempel: (15% är en överdrivet hög diskonteringsränta, men jag använder den för illustation)

År20
Återinvestering100%50%0%
Diskonteringsränta15%15%15%
Tillväxt1,5%1,94,57,2
2%2,04,77,3
5%2,65,68,6
7%3,26,49,6
10%4,27,811,4
15%6,510,915,2
18%8,112,917,7
20%10,015,320,6
23%12,318,224,0
25%15,121,628,1
28%18,325,632,8
30%22,330,338,3

I den första kolumnen återinvesteras 100% av kassaflödet. Vid ett avkastningskrav på 15% blir all tillväxt under 15% självklart värdelöst, men det är tydligt att det krävs en rejält hög tillväxt för att det ska motivera ett köp. 15,3 grg operativt kassaflöde justerat för eventuell maintenance vid 20% tillväxt per år. I 20 år! Få företag lyckas någonsin med en sådan bedrift.

Många likställer tillväxt i eget kapital som tillväxt som tillfaller dem som aktieägare. Detta hade varit sant om tillväxten varar för evigt. Problemet blir från ett kassaflödesperspektiv att i verkligheten närmar sig företaget punkten T. Kassaflödet måste diskonteras från den punkten till idag för att avkastningen ska bli rättvisande. Då handlar utvecklingen av aktiepriset istället om den diskonteringsränta som följer med bolaget övertid, inte om bolagets tillväxt.

I ett tillväxtscenario blir ingångspunkten därför det avgörande för avkastningen. Går man in på en nivå som diskonterar T-värdet med 6% blir också 6% avkastningen för bolagets ägare, inte en 15%, 20% eller 50% tillväxt, år efter år. Det som dock motsäger det här är att värderingen ofta följer med bolag i tillväxten, utan hänsyn till att T-punkten närmar sig.

Ett företag som enbart hade investerat hälften av det operativa hade varit värt det dubbla. Problemet med ett högre investeringskrav är också att terminalvärdet blir förhållandevis litet i förhållande till närliggande kassaflöden, men överlag blir sättet företaget växer av avgörande vikt för aktieägare.

H&M var därför en perfekt röd duk för min tjur Ferdinand runt 2009. Innan Handels och innan någon bättre kunskap om redovisning rusade jag rakt in Perssons capote och föll utför stupet med internethandel skrattande åt mig från klippan ovanför. Hade till och med vettet att rekommendera företaget till andra i blind tro att ingen skulle köpa kläder utan att prova dem. Det var en klar miss.

Utifrån exemplet är det dock tydligt att ett företag som inte investerar för tillväxt, utan istället delar ut pengarna, har samma värde för aktieägarna som ett företag med explosiv tillväxt om inköpspriset är rätt.

Skillnaden är dock att det är lättare att hitta bolag som slutat växa och värderas till 7grg FCF än bolag med 20% tillväxt. Tanner, Wesco, Unibail, Criteo, YP, i skrivande stund. Varför så är fallet har jag svårt att svara på. De enda företag jag hittat som växer och värderas rimligt finns i Korea och Kina (Ping An, ca. 15% tillväxt, 50% återinvestering, 10 grg FCF).

I dagsläget verkar det som i västvärlden värdera vi tillväxt högre än våra östliga grannar.

3. Terminalproblem

Ändstation för företag är ofta som 'End-station' i Matrix om man inte är Amazon. Helt enkelt en besvikelse. Vid slutet av tillväxtbanan möts de ofta inte av en lustgård med perfekt tillväxt i linje med GDP-tillväxt och inflation, utan istället med priskrig och kapacitetsöverskott.

Fiskindustrin i Norge har jag spanat på länge. Konsumtionen av lax har länge ökat i densamma eller högre takt än produktionen. Allt idag talar för att de kommer bli rena kassafiskar vid slutet av resan om efterfrågan fortsätter öka och produktionen avtar på grund av brist på licenser.

Skulle så vara fallet hade företagen varit en fantastisk investering där deras terminala värdet borde långt överstiga normala företags genom efterfrågsdrivna prisökningar. Om länder som Skottland och Chile däremot skulle släppa på licenskraven skulle scenariot bli det omvända.

Hur värderar man en okänd framtid?









Corona T-43, 31/3

Har ökat positionen i Unibail. Kurs ner 23% sedan första inköp.

Är svårt med större bolag. Känns som de borde vara relativt rätt värderade, men i Unibails fall landar min värdering på ett helt annat värde än marknadens. 4-5grg FCF rensat för maintenance. Det är oroväckande. Försöker hitta analyser men Google's algoritmer döljer allt i fem korridorer betalsidor. Det måste ha blivit sämre på sistone?

Like-for-like försäljningstillväxt för Unibail i alla årsredovisningar för tenants och dem själva (exkluderat exhibition'-delen som utgör 5% av totalen). Retail-döden verkar långt borta om inte Corona förändrar köpbeteendet totalt. Har likviditet och kreditlinor för att överleva krisen. Borde vara värt minst det dubbla. (Kanske har fonderna tvingats till massiv försäljning på grund av indragen utdelning.)

I Virgina har Northam gått ut med att stänga ner tills 10 juni. Skulle detsamma, eller en längre stängning, gälla för hela USA kommer all skuldtyngd retail med närliggande lån krossas. Det första som stryker med i portföljen blir Party City, en miniposition och det var förväntat. Inom kort borde de söka Chapter 11. Företagets förmåga att generera kassaflöde borde dock leda till att bankerna ger dem i alla fall en chans, men det kanske är optimistisk. Fördelen är dock att bolaget har ett större värde operativt än vid ren likvidation.

Det förvillande med siffrorna från WHO är att kurvorna har mattats av, men det verkar direkt länkat till stängningen förutom i Korea. Vad händer när det öppnas upp?

Fegade ut igår och konverterade allt till SEK, vilket visade sig vara fel beslut sett till dagens kronstärkning. Räntan kändes (7% m året) acceptabel med tanke på kronans kurs men när jag började tänka på det i faktiska pengar blev det svårt att se räntan ticka iväg. Irrationellt agerande. Var säkert fel beslut, men nu är det i alla fall noterat för framtida sönderanalys.




Marknadspanik 2 - Fondbegränsningar

Redigering pågår. Ingen data.

Fonder är på många sätt likt religiösa samfund. De följer arkaiska regler som i teorin passar deras uppgift i en normal marknad. När allting kollapser leder däremot dessa regler till agerande som går emot fondägarnas intresse.

1. Klippt utdelning

Unibail Rodamco Westfield kapade sin utdelning för året. Företaget handlades ex-dividend 26 mars, och klippte sin kommande dividend på €5,4 för kommande året och kursen kollapsade ytterligare.

Företaget är klart exponerade mot Corona då deras shopping-center och därigenom deras hyresgäster blir direkt påverkade. Att inte dela ut pengar som eventuellt behövs för att hantera krisen är en sund idé.

Problemet med handeln är att det finns en kraftig säljsida som utan att ta hänsyn till underliggande data tvingas till försäljning på grund av utdelningskrav.

2. Storlekslimbot

Företag som svävar i m-cap limbot mellan fondvärlden och 'Flashback's 7nde sida i värdepappersforumet påverkas kraftigt av starka svängningar i värdering.

Att ett företag handlas för €200m eller €500m gör mindre skillnad för aktieägare. För en stor andel av fonder innebär det dock skillnaden mellan ett par chips-mjukisar och en Golden Globe certifierad Vera Wang.

De kan inte, på grund av regler, handla i för små bolag. Företag som faller under en magisk gräns, olika för varje marknad, försvinner också från fondernas giriga ögon.


(Sammanställ listan. Krav i miljoner, och kapital per nivå. Ka, US, Sv? Mindre krav, Fra, tysk.)


3. Volatilitet

måndag 30 mars 2020

Corona T-44, 30/3


Volatiliteten ner idag igen. Verkar som den tidigare rusningen börjat avta. 

Sett till volym ligger det fortfarande en bra bit över normalt, och med tanke på uppgången, DJ 2,17%, borde det tyda på att fonderna börjat handla igen.

Fallen i Italien har mattats av och i Spanien har antalet nya fall börjat avta. Detsamma för USA.

Trump verkar peka på en stängning tills slutet av April men Fauci, NIAID chefen, pekar på mitten av maj vilket ligger i linje med Hubei. Behåller titel T-40 och antar att industrin kommer igång i Maj.

Överväger en position i Doric Nimrod Air Three. Leasar fyra stycken Airbus A380s till Emirates. Handlas till en yield av 25-30% men med låg volym och stor spread. Nersidan skyddad i form av planen men andrahandsmarknaden för dem har inte stabiliserats efter att Airbus lade ner produktionen.

Problemet är också att det främst ärr Emirates som har en användning av planen. I ett 'Hub-and-spoke' system (en mittpunkt där alla plan mellanlandar, byte av plan) är Dubai perfekt situerad som center, men i ett point-to-point-system finns det mindre användning av högkapacitetsplan. Tror inte den utvecklingen kommer minska framåt, så restvärdet blir svårt att bedöma. På ren yield borde man spekulativt kunna ta en position vid antagandet om att Emirates kommer uppfylla kontraktvillkoren. När Emirates börjar flyga lär kursen dubblas, men osäkerheten kring övertagandet 2021 och 2025 då kontrakten upphör kvarstår.

Värderingsgåta 1 - Övergång till tråkigt bolag

Den här rubriken är eventuellt kontroversiell då så många verkar leta efter tråkiga bolag. Jag menar inte att tråkiga bolag inte kan vara fantastiska investeringar, utan istället att det är lätt att förledas vid värderingen av bolag som klassas som tråkiga.

Vad menas då med tråkiga bolag?

Onekligen har de flesta sin egen definition av vad som kan klassas som tråkigt. För en adrenalinstinn MMA-utövare flyger tankarna säkert direkt till ett bolag som tillverkar trefärgat garn samtidigt som det omvända gäller för Maja-Stina 81. Vad det betyder för en enskild individ kan vara svårt att sätta fingret på, så jag vill göra klart vad jag utgår från i inlägget.

Det jag syftar på är bolag som har en relativt stadig marknadsandel, en försäljning som inte växer i en betydligt högre takt än ekonomin som helhet och att de relativt nyligen (senaste 10 åren) nått den positionen. Helt enkelt företag där glansdagarna har passerat dem, oavsett bransch. Lee Kwan Yew sade om Singapore att revolutionens tid var förbi och att administrationens tid hade ersatt den. Även om Singapore har fortsatt att utvecklas med en skrämmande takt fångar det vad jag syftar på med företagen.

I värdeinvesterares portföljer finns ofta en rad bolag som faller inom den ramen. De har visat bra avkastning på investerat kapital, stadiga intäktsströmmar och en redovisningsvinst som ökat över åren. 

Som jag ser det finns det tre grundläggande problem som gäller för dessa bolag när de blir klassade som tråkiga, och vilket gäller de närmsta åren efter att de blivit tråkiga: förändrad capex-bild, svårare prisdynamik och kannibalisering. 


1. Förändrad CAPEX-bild.

Under år av tillväxt är nästan all capex bra capex. Allt kapital som kan investeras till överavkastning är självklart värdeskapande för aktieägare. Man brukar säga att ingen klagar i ett vinnande lag. Att tillväxt döljer alla fel.

Jag kommer själv ihåg när jag tog snabbtåget från Nanjing till Shanghai. Utanför rutan flög tomma städer förbi. 20-våningshusens tomma fönster förde tankarna till Tjernobyl istället för Kinas svällande industri. Idag är de städerna fulla. Tillväxten har kommit ikapp investeringarna. 

Vad hade hänt om tillväxten uteblivit?

Exempel:

TillväxtsfasTråkigtNedåtDestruktion
012345678910111213
Operativt Kassaflöde100106113120127134142145147150152153154155
Underhålls-CAPEX80859096102108114120126133139145151156
Investeringar2021222324252525252525222010
FCF00111230-4-8-12-14-17-11
Potentiellt FCF202123242527282521181384-1



I scenariot ovan har vi ett bolag som växt stadigt tills år 6, varefter nya investeringar inte längre är värdeskapande.

Hade bolaget insett att nya investeringar inte skapar ett värde för investerare hade bolaget slutat med nyinvesteringar och gått över till ren maintenance. Detta hade generat ett rent kassaflöde till aktieägarna på 28m per år.

Istället har de fortsatt investera som tidigare. Rent operativt ser företaget ut att gå bättre. Det operativa kassaflödet ökar från 142m år 6 till 155m år 13. Problemet är bara att underhållskostnaden ökar i en högre takt än kassaflödet.

I många 'tråkiga' bolag är samma trend vanlig. Bolag som tidigare växt har skapat ett system eller en kultur kring tillväxt som följer med dem trots att omständigheterna förändrats. Hur lång tid det tar för företaget att växla om är av vital vikt för att bedöma företagets värde. I scenariot ovan är företaget ett läckande skepp år 13.

Från resultaträkningen kommer företaget länge se ut att vara en vettig investering då avskrivningarna halkar efter investeringarna men från ett kassaflödesperspektiv är det en katastrof.

Risken med företag som nått sin status som tråkiga (fast marknadsandel och hyfsade intäkter) är att kostnadskostymen blir tyngre och tyngre att bära. Ett företag som inte har möjlighet att generera ett överskott från verksamheten har ett obefintligt värde för aktieägare.


2. Svår prisdynamik.

Marknader under tillväxt har en annan dynamik än mogna marknader. Det säger sig självt, men omställningen är ofta brutal för företagen.

Det mest extrema exemplet är skepparindustrin. Under en utdragen period skar bolagen vågorna med guldstävar. Idag kämpar de för att överleva. En längre tid av expansion ledde till överkapacitet för industrin som helhet.

Företagen drogs med en kostsam tillgångsbas och stod inför ett vägskäl; fortsätta som vanligt eller sänka priserna för att minska risken att läcka pengar.

Problemet var att alla aktörer stod inför samma val.

En form av pirat-dilemma ledde till att alla plötsligt var tvungna att sänka priserna till havs för att inte  gå i konkurs och hela branschen reducerades i en våg till ett nollsummespel där det enda målet var att överleva och hoppas på bättre tider.

I andra branscher kan övergången vara mindre tydlig. Istället för att sänka priserna ökar kanske företaget marknadsföringsbudgeten, eller erbjuder mer för samma pris. Minskande brutto- och nettomarginaler eller krav på en högre tillgångsbas för att backa upp försäljningen.

3. Kannibalisering.

"En stigande flod lyfter alla båtar."

Likt exemplet ovan förändras konkurrensen i en mogen bransch. I brist på nya kunder jagas istället konkurrenters gamla kunder.

Detta förändrar konkurrensvillkoren genom att skifta förhandlingsmakten från företagen till kunderna. Porter tar upp i sin